Alkohol... but why??

Fan asså. Alkohol är kul. Kul, kul, kul!

Men ibland får det en verkligen att göra och säga saker som man egentligen inte alls ville.

Skit.

Jag lyckas alltid! Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att kunna ha en sund relation.
Jag överanalyserar.
Blir full.
Bråkar om onödiga saker.
Är osäker på mig själv.
Sårar för att slippa bli sårad.

Men jag känner mig så liten ibland, när man verkligen tycker om någon.. då blir man ju så nedrans sårbar.

gonatt.. om jag nu kan sova med min bakfylleångest som sällskap.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0