teesa

Ibland iaf..

Dagens (läs gårdagens självinsikt)

Jag och P sitter på bussen på väg hem från Norrtälje. Min syster ringer.

Frida: Kan du inte komma till skobutiken (där hon jobbar) och titta idag, jag har så tråkigt!
Mina tankar: Why oh why, jag orkar inte, vill inte.!!!!
Jag: Kanske. Vi får se.
Frida: Snälla, det vore verkligen jättesnällt och det är ju nästan på vägen hem för dig.
Mina tankar: åååååh
Jag: mmm, kanske...
Vi lägger på.

Jag till P: Jag orkar verkligen inte åka dit, men jag måste fan.
P: Asså Theresa, du måste börja bli mer självisk. Du måste våga tänka på dig själv ibland.

Nån stans där såg jag ljuset. Damn, det är ju just det som är felet. Jag ÄR självisk.
Inte alltid, inte mot honom (men även där ibland) men mot Frida, mot min familj.

Jag menar så jobbigt var det inte att åka förbi där.

Min syster är ta mig tusan allt för mig. Måste börja visa det.

Å så snäll är jag inte alltid mot resten av de jag tycker om heller. I torsdags när jag kom hem till P efter att jag varit på krogen tyckte jag att han var tråkig för att han satt vid datorn en kvart.. Hallå lixom!! Då hade han nämligen suttit där i sam. 5 timmar. För att ladda ner ett jävla spel. Som jag ville ha.. Han är underbar mot mig. Så nu är det skärpning Theresa! Där med!