Lägenhetstjaffs och den maximala friktionen.
Va på en visning idag. Drömläge. Drömkök. Lagom stort rum. Liten ballkong. Theresan i extas.
Surt nog så är ju smaken som baken, förutom när det gäller lägenheter. ALLA tyckte ju såklart att den var toppen. Vilket är mindre bra då man ligger på plats 34. Att det bara tog nån minut att gå till stationen, 13 min kvar till Centralen gör ju inte lägenheten mindre attraktiv... Skit.
Direkt när jag kom in i lägenheten svävade mina tankar iväg kring hur lägenheten skulle kunnat inredas. Hur mina möbler skulle kunna placeras. Mitt liv i min nya lägenhet uppenbarades framför mina ögon. Dessa tankar har inte försvunnit under dagen. I mitt inre har jag redan slagit de 33 andra som va före mig i kön. Jag har redan flyttat, packat upp och börjat mitt nya liv. Jag har redan börjat fundera på vilka jag ska bjuda på inflyttningsfesten. Hur jag ska inreda den minimala balkong som fanns till lägenheten. Hur jag och Pontus skulle laga romantiska middagar i det stora köket. (Som man faktiskt inte bara kunde gå runt i och laga mat obehindrat, utom dessutom ställa ett stort matbord i).
Fan. Tre år i kön. Vad hjälper det???
Som grädden på moset håller jag på med fysik. Kanske hade varit smart att öppna böckerna lite tidigare. Men gud, va krångligt det är. Krafter. They are everywhere. Räcker det inte med att vi vet det, att vi fårstår att dom finns. Varför måste vi lära oss att räkna ut resultanter och den totalt utbildade friktionen. Panik. KS om en vecka exakt. Tre minuter till totalkaos i pallet.
Fan. Tre år på Östra Real. Vad hjälper det???
Surt nog så är ju smaken som baken, förutom när det gäller lägenheter. ALLA tyckte ju såklart att den var toppen. Vilket är mindre bra då man ligger på plats 34. Att det bara tog nån minut att gå till stationen, 13 min kvar till Centralen gör ju inte lägenheten mindre attraktiv... Skit.
Direkt när jag kom in i lägenheten svävade mina tankar iväg kring hur lägenheten skulle kunnat inredas. Hur mina möbler skulle kunna placeras. Mitt liv i min nya lägenhet uppenbarades framför mina ögon. Dessa tankar har inte försvunnit under dagen. I mitt inre har jag redan slagit de 33 andra som va före mig i kön. Jag har redan flyttat, packat upp och börjat mitt nya liv. Jag har redan börjat fundera på vilka jag ska bjuda på inflyttningsfesten. Hur jag ska inreda den minimala balkong som fanns till lägenheten. Hur jag och Pontus skulle laga romantiska middagar i det stora köket. (Som man faktiskt inte bara kunde gå runt i och laga mat obehindrat, utom dessutom ställa ett stort matbord i).
Fan. Tre år i kön. Vad hjälper det???
Som grädden på moset håller jag på med fysik. Kanske hade varit smart att öppna böckerna lite tidigare. Men gud, va krångligt det är. Krafter. They are everywhere. Räcker det inte med att vi vet det, att vi fårstår att dom finns. Varför måste vi lära oss att räkna ut resultanter och den totalt utbildade friktionen. Panik. KS om en vecka exakt. Tre minuter till totalkaos i pallet.
Fan. Tre år på Östra Real. Vad hjälper det???
Kommentarer
Postat av: Nicole
Jag håller tummarna för dig!
Trackback
